Hur spjälkas fodrets
•
Hästens mag och tarmsystem är stort, långt och innehåller miljontals mikroorganismer. Alla delar spelar en avgörande roll för att hästen ska må bra, kunna tillgodose sig näring och prestera på topp. I detta avsnitt ska vi fördjupa oss i hästens mag och tarmsystem.
Munnen
Hästen har väldigt känsliga läppar som effektivt sorterar vad hästen ska och inte ska äta. Fodret tas in i munnen med läpparna och framtänderna för att sedan placeras längre bak vid kindtänderna. Hästen tuggar och maler ner fodret till mindre partiklar samtidigt som det blandas med saliv. Salivets två främsta uppgifter är att underlätta fodrets passage ner till magsäcken samt att buffra magsäckens sura miljö. Salivet innehåller även enzymer som påbörjar en viss nedbrytningsprocess. En häst tuggar ca 60-80 gånger per minut när den tuggar grovfoder eller betar och kan producera upp till 30 liter saliv per dag (sett till en 500 kg häst).
Foderstrupen
Det malda fodret,
•
Det pratas mycket om kornas rapar och pruttar, men de idisslande djuren fyller en viktig funktion i naturen där de omvandlar fiberrik växtlighet till kött åt rovdjuren. I vårt hägn ger kon både kött och mjölk och värdefulla näringsämnen genom att äta det vi inte kan tillgodogöra oss. Men hur går det till egentligen. Låt oss följa fodrets väg.
MUNHÅLA
Kor har en mycket speciell egenskap; de kan (nästan) inte spotta. När de fått in en sak i munnen matas den ner. Hela munslemhinnan är täckt av bakåtriktade papiller som för fodret ner mot svalget. Även tungan är sträv och gjord för att hjälpa till att så snabbt som möjligt trycka i sig så mycket föda som möjligt. Troligen är munnen också anpassad för att hålla kvar ”hjärten” alltså idisslingsbollen n&aum
•
Matsmältning - Övergångs- och idisslingsfasen
Så fort kalven börjar äta kraftfoder och dricka vatten börjar förmagarna att utvecklas. Förmagarnas utveckling är en förutsättning för att kalven ska kunna tillgodogöra sig kolhydrater i svårnedbrutna växtfiber, såsom cellulosa, hemicellulosa och lignin som finns i grovfoder.
Nedbrytning av stärkelse
Allt eftersom kalven övergår till fast föda minskar aktiviteten av det fettnedbrytande enzymet i saliven. Detsamma gäller för enzymerna löpe, som koagulerar mjölk, och laktas, som bryter ned mjölksocker. I takt med att dessa mjölknedbrytande enzymer försvinner så ökar enzymaktiviteten i tunntarmen. Utvecklingen av enzymaktiviteten i tunntarmen förutsätter dock att det finns vatten i våmmen, annars hämmas denna process betydligt då våmmikrobernas funktion förutsätter vattentillgång. Från att inte kunna bryta ned några andra kolhydrater än mjölksocker och glukos så börjar kalven även att kunna bryta ned stärkelse (som är stö