Hur är fredmans situation
•
Två epistlar funna – glömda sedan Bellmans dagar
De båda nyfunna epistlarna skrevs av Sveriges nationalskald Carl Michael Bellman på Gustav III:s tid för sisådär 250 år sedan. Den ena handlar om ett krogbråk (”Fredmans epistel angående slagsmålet på Blå porten”) och den andra om ett bordellbesök i Stockholm (”Fredmans epistel till Beckmanskan”).
Särskilt den andra visan, närmare åtta minuter lång, har vållat visst huvudbry för den finske trubaduren och skådespelaren Matteus Blad, som ändå valde att spela in de båda epistlarna och nu släppa dem på skiva.
– Hur förhåller man sig egentligen till ett bordellbesök och till Fredmans rätt burdusa och grova sätt att tilltala kvinnor? Det kan vara lite problematiskt. Samtidigt kan man se Bellman som en rak och rättfram samhällsskildrare, sin tids Lars Norén.
Bellman populär i Finland
För Matteus Blad i Helsingfors har Bellmans visor alltid varit närvarande, framför allt de svenskspråkiga sångerna även om de också finns i finska vers
•
till Fredmans Epistlar
N:o 1
Dateras till juli-sept 1770.
Denna epistel är i epistelkronologin den sista helt genomförda bibelparodin. Dispositionen av de 25 första epistlarna gjorde Bellman ungefär ett år senare. Då valdes alltså denna att inleda samlingen, och till detta passar den ju utmärkt. Fredman är här förkunnaren som predikar inför sin föramling. Inget konkret sägs om var detta utspelar sig, men episteln är riktad till Cajsa Stina, vilket var namnet på krögarens på Terra Nova dotter. Liksom i många av de tidiga epistlarna finns det otaliga anspelningar på bibeln. Angående det ålderdomliga språket, se kommentaren till ep 5.
Melodin är en menuett som även använts till epistel 59. Källmelodin har inte återfunnits.
N:o 2
Daterad till juli-sept. 1770.
Melodins ursprung är ännu inte fas
•
Anekdoten: Fredmans uppgång och fall
När Bellman diktar om Fredman har urmakaren ”utan ur, verkstad och förlag” gått ur tiden utan att få en ärbar begravning. Han hade supit bort sin respektabla position som hovurmakare, hamnat i oräkneliga tvister och pantsatt sin och hustruns egendom. De enda som välkomnade honom till slutet var vinskänkar och källarvärdar med tvivelaktigt rykte.
Det Stockholm som Bellman skildrade i Fredmans epistlar hade på 1700-talet ungefär 60 000 invånare. Det var trångt och stank av sopor och latrin som hälldes ut i kullerstensgränderna. Krogarna och ölsjappen låg tätt och prostitutionen var utbredd.
Men Johan – senare Jean - Fredman föddes med guldsked i mun kring 1716 på Södermalm. Jean och hans yngre bror Carl var söner till urmakare Andreas Fredman och hans hustru Anna, född Malm, änka efter trädgårdsmästaren Erik Lindgreen.
Fadern beskrivs som hederlig och rättvis även mot de fyra barn som modern hade med sig från sitt första äktenskap. Ett