Stalin hur många dog
•
Stalins utrensningar
Stalins utrensningar som även har kallats ”stora utrensningen” eller ”stora terrorn” var massiva förföljelser av vad man kallade för statsfiender under 1936-1939 i Sovjetunionen. Kampanjen var landsomfattande och drabbade individer i alla grupper och på alla nivåer i Sovjetunionen. Mellan 700 000 och 1,2 miljoner personer beräknas ha mördats i utrensningarna - allt från högt uppsatta militärer och partitoppar inom kommunistpartiet till bönder och vanliga medborgare. Gemensamt för dem alla var att de misstänktes vara sabotörer, spioner eller kontrarevolutionärer. Dessa "statsfiender" arresterades och torterades. Många skickades till arbetsläger eller avrättades.
Förutom den massiva säkerhetstjänsten och det stora polisväsendet som inrättades för att kunna leta upp alla inbillade statsfiender, så uppkom också en utbredd "angiverikultur" där par, vänner och släktingar kunde anklaga varandra för att vara statsfiender. Angiverisystemet medförde att många pass
•
Josef Stalin var övertygad om att läkaren Aleksandr Bogomolets kunde förlänga hans liv och gav honom därför obegränsade anslag. Men Bogomolets dog vid sextiofem års ålder och Stalin blev bara sjuttiotre. Omständigheterna kring Stalins långa dödskamp är fortfarande oklara.
När Josef Stalin tillsammans med sin livvakt Nikolaj Vlasik var på resa i Georgien 1947 yttrade han: ”Om jag levde här, så skulle jag kunna bli i hundrafemtio år.” Stalin avsåg då den välgörande effekten av den lokala maten, klimatet och vattnet från glaciären Mq’invari Adeba, som han alltid hade till hands i Moskva. Han kände också till läkaren Aleksandr Bogomolets (1881–1946) visionära forskning om olika metoder att stärka kroppen. Denne hade på sitt laboratorium i Kiev utvecklat ett antireticulärt cytotoxiskt serum (ACS). Enligt Bogolomets skulle detta serum vitalisera kroppens bindväv, påskynda sår- och frakturläkning men framförallt skulle det förlänga livet.
Bogomolets hade studerat medicin i Odessa och
•
90 år senare: I krigets skugga minns ukrainarna hungeråren
Hungern på 1930-talet är ett uppenbart exempel på att svältkatastrofer handlar mer om maktpolitik och vem som får möjlighet att äta, än om väderförhållanden och matbrist. I Ukraina och andra delar av dåvarande Sovjetunionen slogs jordbruket sönder när bönder tvingades överföra boskap, mark och ägodelar till staten och de som protesterade fängslades, deporterades eller dödades.
Ukrainas bördiga jord har historiskt både försörjt befolkningen med mat och gett ett överskott. Men under Stalins styre ålades bönder och lokalsamhällen att lämna ifrån sig stora delar av vad de producerade. Medan befolkningen på landsbygden svalt användes maten för att underlätta en massiv industrialiseringssatsning, genom att mätta arbetarna och bidra med ex