Hur blir de åska
•
Åska
- Uppslagsorden ”Dunder” och ”Tordön” leder hit. För musikalbumet, se Dunder (musikalbum). För örlogsfartygen, se HMS Tordön.
| Den här artikeln har källor, men den behöver fler fotnoter för att kunna verifieras. (2022-06) Motivering: Bra källbelagd i ingressen, men många avsnitt saknar helt fotnoter och kan uppfattas som källösa. Hjälp gärna Wikipedia med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
Åska (ålderdomligt även tordön, fornnordiska: þordyn) är elektriska urladdningar i jordens atmosfär som yttrar sig i ett uppflammande av ljus (blixt) och ett skarpt eller mullrande ljud (åskknallar, åskdunder, åskmuller).[1][2] Dessa elektriska urladdningar alstrar mycket stor värme under bråkdelar av en sekund, vilket gör att luften sätts i rörelse vilket är upphovet till åskmullret.
Åska förekommer i samband med cumulonimbusmo
•
Blixtar
När spänningsskillnaderna i ett moln blir så stora att de överträffar luftens isolerande förmåga sker det en urladdning. Då förflyttas mycket stora energimängder genom en liten luftvolym. Luften upphettas då så kraftigt att det bildas ett ljussken som vi uppfattar som en blixt.
Blixten börjar genom att en blixtkanal byggs upp genom stötjonisation i etapper på ca 30 meter åt gången. Blixtkanalen är inte bredare än en penna men kan vara mellan 5 och 10 km lång. När kanalen är klar sker en urladdning mellan marken och molnet.
Huvudurladdningen genom blixtkanalen sker med en hastighet av 30 000 km/s, vilket är en tiondel av ljusets hastighet. Skenet från den upphettade luften utgör det vi kallar blixt.
Hög effekt
I samma blixtkanal sker i regel flera urladdningar med någon tiondels sekunds mellanrum. Detta kan man ofta iaktta, blixtljuset fladdrar. Befinner man sig nära blixten kan ögonen ta skada av det starka ljuset, speciellt nattetid när pupillen är stor.
Åskdu
•
Åska
Åska uppträder oftast i kraftiga Cumulonimbus (bymoln). Ibland syns detta inte tydligt eftersom bymolnen kan vara inbakade i mer sammanhängande regnmoln.
I bymolnen råder starka uppvindar och de växer snabbt på höjden. Efterhand som molnet växer till sker en separation av elektriska laddningar så att den nedre delen av molnet blir mest negativt laddad och den övre delen positivt laddad. Hur denna separation av laddningar går till är ännu inte helt klarlagd, men den hänger troligen ihop med att molndroppar, regndroppar och snöflingor rör sig upp och ned i molnet med olika hastigheter.
När spänningsskillnaden blir tillräckligt stor mellan mark och moln sker en urladdning. Urladdningar sker också inom moln och mellan olika moln. En ganska ny upptäckt är att det även då och då kan förekomma urladdningar riktade upp mot jonosfären, så kallade "sprites".
Ett åskmoln är ofta några km brett vid basen och kan ibland sträcka sig ända upp till tropopausen (gränsen mellan