Hur växer horn
•
horn
(1) spetsig, hög fjälltopp med branta sidor som bildats genom glacialerosion. Svenskt exempel är fjälltoppen Nallo nära Vistasvagge.
– (2) (ofta) pariga utskott på huvudet hos djur. Hornen används som vapen under revir- och brunststrider eller som statusmarkering. Hovdjur kan ha opariga horn av hornämne (keratin) från ytterhuden (noshörningar) vilka är permanenta men växer ut igen om de bryts, pariga horn av benvävnad omgiven av en hornslida av hornämne (slidhornsdjur) vilka är permanenta men kan läka om de skadas, pariga horn helt och hållet av ben (hjortdjur) som fälls varje år och växer ut igen. När hornen växer ut täcks de av basthud fylld av blodkärl som gör det möjligt för hornet att växa. Basthuden fejas (ofta mot en utvald trädstam) innan brunsten, då hornen används i kamp hanar emellan. Vid fejningen kan hjortdjuren ställa till skada på växande ungskog. Vissa kräldjur och insekter är också hornprydda för sitt försvar eller sina kamper. Se även cervinahorn,
•
Renen
Det finns två namn man använder när man talar om olika renarter, ren respektive karibo. Enkelt kan man säga att renar på den nordamerikanska kontinenten och Grönland kallas karibo och de som finns i Skandinavien och Eurasien kallas för ren. Både ren och karibo hör till samma art, det vetenskapliga artnamnet är Rangifer tarandus, men sedan finns olika underarter. I Sverige finns fjällrenar och skogsrenar. Fjällrenen vistas i fjällregionen under barmarksperioden och i barrskogen under vintern. Skogsrenen lever i skogsregionen året om. Här i Skandinavien är renen semidomesticerad (delvis tämjd) och nyttjas både i fjäll- och skogsrenskötseln.
Renen äter olika lavar. Men renen betar också omkring 250 olika gröna växtarter. Renen är en riktig finsmakare, den väljer att beta vissa växter och betar helst det som är spädast på
•
Älg
En vuxen älg väger 200–550 kg och kan mäta upp till 230 cm i mankhöjd. Tjurarna är i genomsnitt 20 procent större än korna och har grövre nackar och större hakskägg. Formen och storleken på älgens horn signalerar styrka.
Idisslare anpassad till årstidsväxlingar
Precis som kon är älgen idisslare och lever av örter, gräs, ris, bark, knoppar och sly. Vintertid består födan ofta av årsskottens sälg, asp, vårtbjörk, tall och en. Den är anpassad till våra årstidsväxlingar och ställer om ämnesomsättningen på vintern, den klarar sig då på mindre näring och vätska och minskar därför i vikt under vintern. Viktminskningen kan vara upp till 20–25 procent av sommarvikten.
Älgen äter mellan fyra och tolv kilo per dygn men bara 30–50 procent bryts ned i tarmarna, resten passerar ut som spillning. Älgens vinterbajs är därför så fiberrikt att det faktiskt går att göra papper av det.
Fäller hornen varje år
Älgarna fäller sina horn varje år och växtcykeln styrs av könshormon och tillväxtho