Hur mätkolvar mäta
•
Mätkolv
En mätkolv[1] (eller mätflaska) är en kolv som används på laboratorier för att tillreda lösningar med en noga känd koncentration eller för att mäta upp en noga känd vätskevolym. Den består av en nedre vid del med plan botten så att den kan stå upprätt och en relativt smal hals med en nivåmarkering motsvarande kolvens angivna volym. Man fyller kolven upp till den nivå där undersidan på vätskeytans menisk tangerar nivåstreckets överkant (sett vinkelrätt från sidan[2]) och ju smalare hals kolven har, desto noggrannare kan denna påfyllning göras (man måste dock kunna föra ner en pipett i kolven[3]). Halsens mynning är vanligtvis slipad så att kolven kan tillsutas med en standardglaspropp - man kan även använda en plastpropp. På kolven anges, förutom dess volym. även en temperatur vid vilken volymsangivelsen gäller (vanligen 20 °C). Halsen kan också vara försedd med en andra nivåmarkering - den undre används då om man skall göra en spädning till känd volym, medan d
•
E-kolvar
Historia, form och egenskaper
E-kolv är en förkortning av Erlenmeyerkolv, döpt efter den tyska kemisten Emil Erlenmeyer som gav form till denna behållare cirka 1860. Kemisten är främst kännd för E-kolven, men även för den kemiska Erlenmeyer-regeln vilken lyder ”inom alla alkoholer där en hydroxyl-grupp är direkt bunden till ett dubbelbundet kol blir molekylen tillslut en aldehyd eller keton”.
E-kolven är en glasbehållare med cylindrisk hals, konformad kropp och platt bas. Den är vanligtvis graderade med ungefärgliga mått (exakta inom cirka +/- 5%). De främsta fördelarna med kolvens form, över andra kolvtyper; är basens stabilitet, möjligheten att använda magnetomrörare, samt konformen som minskar avdunstningen för kokande vätskor och alkoholer. Inom kemiska experiment passar kolvens form även för titrering, då vätskan blandas och står stilla i intervall och konfomen bidrar till en minskad spillrisk. Dessa kolvar används även inom mikrobiologin för odling
•
Mätglas
Riskbedömning
Icke riskfyllt försök. |
Ni skall ta reda på hur bra noggrannheten blir när man mäter upp vatten med ett mätglas.
Uppgift
Att jämföra mängden vatten som mätts upp med mätkolv, mätglas respektive med en bägare genom att väga vattenmängden.
Materiel: Plastglas, bägare 300 ml, mätglas 100 ml, mätkolv 100 ml, våg med två decimalers noggrannhet.
Utförande
Ta fram 5 plastglas, se till att de är rena och torra, och väg dem med två decimalers noggrannhet, anteckna vikten och håll isär hur mycket de olika glasen väger.
Ta fram en 300 ml bägare, se till att den är ren. Använd bägarens gradering till att mäta upp 100 ml vatten, häll sedan vattnet i ett av plastglasen. Upprepa 5 gånger så alla plastglasen innehåller vatten. Väg nu plastglasen igen och notera massorna