Hur kan nya grundämnen
•
Grundämne
Grundämne är en substans där alla atomer har samma antal protoner i atomkärnan. Ibland används även begreppet element som synonym.
Några vanliga exempel på grundämnen är väte, syre, svavel och guld i alla dess former. Alla ämnen som inte är grundämnen består av atomer eller joner från flera olika grundämnen i kemisk förening eller annat kompositionssätt.
Alla grundämnen har ett kemiskt tecken[1] vilket vanligen består av begynnelsebokstaven/bokstäverna i ämnets latinska namn, till exempel skrivs väte H (hydrogen) och koppar Cu (cuprum). Om ämnet anges med två bokstäver är den första stor och den andra liten.
Ett grundämne kan uppträda i olika faser, men även i olika allotropa former. Syre i den vanliga allotropen O2 är exempelvis gasformigt vid normal temperatur och tryck, flytande under −183 °C och fast under −218 °C. Syre förekommer även som allotropen ozon, O3.
Begreppets historia[2]
[redigera | redigera wikitext]Människan har länge
•
Universums grundämnesfabriker
1 november 2006
Av stoft är vi gjorda – men inte från jorden utan från stjärnorna. När universum uppstod bildades bara de allra lättaste grundämnena: väte, helium och spår av litium och beryllium. Allra andra grundämnen har uppstått i stjärnornas inre eller i supernovor, exploderande stjärnor. Praktiskt taget alla atomer i våra kroppar har alltså vid något tillfälle bildats i en stjärna. Vi känner också till processerna men teori och observationer stämmer inte alltid överens. Ett steg mot att få dem att harmoniera med varandra har tagits i en ny doktorsavhandling vid Institutionen för astronomi vid Lunds universitet.
Med laboratorieexperiment och bearbetning av observationsdata har Martin Lundqvist visat hur halterna av vissa kritiska grundämnen kan bestämmas mer noggrant. Han har koncentrerat sig på två
•
Att tillverka grundämnen
Det finns många exempel på att människan ibland kan påverka naturen. Ett av dem är att vi faktiskt kan tillverka grundämnen på konstgjord väg. Genom att skjuta alfapartiklar mot kväve fås en reaktion där den nya atomkärnan omedelbart sönderfaller till syre. Detta experiment utfördes av Ernest Rutherford så tidigt som 1912.
Snart upptäcktes att atomkärnor kunde klyvas genom att skjuta sönder dem med neutroner. Denna kunskap används i atombomben. När uran klyvs med hjälp av neutroner bildas nya atomkärnor och fria neutroner som i sin tur kan fortsätta klyva andra urankärnor. En kedjereaktion uppstår och enorma mängder energi frigörs. I en atombomb som sprängs klyvs miljarders miljarder urankärnor