Hur räknade man är
•
Det finns en rad olika källor för att översätta äldre tideräkning till vår egen, men årtal blir sällan helt säkra. Olika kulturer hade sina egna kalendrar, ofta baserade på månåret, jämsides med andra system. Så hade till exempel Rom en mån/solkalender, men åren benämndes efter de högsta ämbetsmännens, konsulernas, ämbetsår eller angavs som ab urbe condita, det vill säga år efter Roms grundläggande (753 f.Kr.). Viktiga, mer eller mindre tillförlitliga, kungalistor har vi från till exempel Egypten, och i Kina har de så kallade bambu-annualerna, en gammal kronologisk historisk skrift, varit en viktig källa. Historikerna använder dessa, liksom andra texter som bevarade skrifter av forntida historiker (som hade nu försvunna källor), för att finna länkar och punkter där viktiga händelser omtalas i olika system. Det är dock ofta svårt att etablera exakta årtal.
Kulturkontakter – handel, diplomati, konflikter – medförde spridning av varor, bilder och omnämnanden som kan hjälpa till me
•
Tideräkning
Tideräkning handlar om att mäta och ange tiden genom att utnyttja enkelt mätbara astronomiskaperioder.
Kronologi (från latinchronologia, från antik grekiska χρόνος, chrónos, "tid"; och -λογία, -logi) är läran om tidsindelning och tideräkning. "Kronologi" betyder även tidsföljd, till exempel i uttrycket "kronologi över Sveriges regenter".
Tideräkningen utgår från den tid det tar för jorden att rotera runt sin egen axel, så att en given punkt åter vänds mot solen. En sådan rotation benämns dygn. Det tar 365,2422 dygn för jorden att fullborda ett varv runt solen. Denna tid kallas ett naturligt år.
Vid tideräkningen använder man endast kalenderår, det vill säga år med hela antal dygn. Detta betyder att ett kalenderår antingen har 365 eller 366 dygn. Det senare fallet kallas skottår och inträffar vart fjärde år med vissa undantag (se julianska och gregorianska kalendern).
I statistiska sammanhang rubbas det mönstret och regelbundenheten om inte alla år
•
Tideräkning och almanackor
Juliansk och gregoriansk tideräkning
De allra flesta kalendrar i människans historia utgår från astronomiska iakttagelser och beräkningar, och använder dygnet, månaden och året som grundläggande perioder. I en månkalender är det dygnet och månaden som utgör utgångspunkter för beräkningen, medan en solkalender utgår från dygnet och året. I en sol-månkalender är alla tre enheter lika fundamentala.
Den kyrkliga kalendern som infördes i Sverige följde den så kallade julianska tideräkningen, en solkalender påbjuden i det romerska riket av Julius Caesar. Den beräknade året till 365 dagar, med en skottdag vart fjärde år. Dock stämde beräkningen inte exakt med den tid det faktiskt tar för jorden att gå ett varv runt solen, och efter ett antal århundraden hade årets dagar förskjutits, så att kalendern inte längre stämde med de astronomiska hållpunkter man kunde iaktta.
Under 1500-talet utarbetades ett förslag för att komma till rätta med missvisningen, och en n