Hur många frågetecken
•
Skiljetecken
Skiljetecken eller interpunktionstecken är sådana skrivtecken som punkt (.), kommatecken (,), parentes (()), kolon (:), semikolon (;) och tankstreck (–), vilka används för att strukturera skriven text genom att skilja olika meningar, satser, satsdelar, ord och dylikt från varandra.
Interpunktion (av latinets interpunctio, 'avskilja med punkter') är bruket att sätta ut skiljetecken. Ordet interpunktion används också om andra typografiska textdrag som styckeindelning, kursivering, indrag med mera.[1][2]
Skiljetecknen delas ofta upp i stora skiljetecken (punkt, frågetecken, utropstecken) som avgränsar meningar, och de mindre skiljetecken (komma, parentes, kolon, semikolon, tankstreck) som avgränsar led inom meningen.[3]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Den äldsta interpunktionen var indelningen i avsnitt och stycken, som först dök upp i antika manuskript under det näst sista århundradet före Kristus. Avgränsningen av enskilda ord uppträdde
•
Flera skiljetecken på raken
Flera skiljetecken på varandra använder vi inte så ofta, men vid några tillfällen är det motiverat.
Flera utropstecken och frågetecken
Ett sätt att förstärka något i en text är att använda flera utropstecken eller frågetecken på varandra, eller att kombinera dem med varandra. Så här:
– Är du galen?? utbrast hon och spärrade upp ögonen.
– Jag är inte mer galen än du! Du lyssnar aldrig på mig!!! skrek han.
– Vad menar du med det?!!
Som du märker kan det lätt gå till överdrift om du använder detta för ofta. Använd bara flera utropstecken eller frågetecken i rad när du verkligen vill förstärka något. Och använd det hellre för lite än för mycket. Resultatet kan annars bli en text som är svår att ta på allvar. Dessutom passar det inte i alla sammanhang. I en vetenskaplig rapport som ska redovisa ett resultat på ett opartiskt sätt kan det till exempel bli helt fel.
Tre punkter
Ibland ser jag texter där var och varannan mening avslutas med tre punkter.
•
Jag undrar om jag kan stanna ett tag till?
När man ska skildra talspråk får man ibland välja mellan att hålla sig det som gäller för skriftspråk, eller också hitta på ett sätt att använda skiljetecken för att förmedla det sagda så troget som möjligt. Den första varianten blir ofta styltig och konstig, den andra grammatiskt inkorrekt.
Talspråk har också en grammatik, naturligtvis, som beskriver vad som är begripligt och inte, men det är inte samma grammatik som för standardskriftspråket, och det kanske inte ens finns någon etablerad sådan grammatik.
Man kan säga som konstaterande (till sig själv, kanske) "Jag undrar om jag kan få en kopp te till" och man kan säga det till den som man vill få te av, med frågande ton. Det är bra om man kan skilja på dessa fall, med ett frågetecken.
Satsradning är det fullt av i talspråk. Frågan är bara vilket skiljetecken man vill använda. "Får jag fråga, har ni gula rosor?", t.ex. Ska det vara komma där, punkt, semikolon (behövs aldrig i sve