Hur härdas komposit
•
Komposit
En kompositfyllning fungerar bäst vid lagning av små hål. En fördel är att materialet ser naturtroget ut.
Komposit består främst av en plast som är utfylld med en så kallad filler. Plasten är lättflytande och fillern består ofta av mikroskopiskt små, hårda glas- eller kvartskorn.
Fördelar och nackdelar
Fördelen med komposit är att fyllningen, till skillnad från amalgam, limmar sig fast till tanden. Komposit går också att göra mycket naturtroget. Om hålet är mindre blir hållbarheten oftast lång.
Vissa ämnen i komposit kan vara allergiframkallande, framför allt före det att fyllningen stelnat. Prata med din tandläkare om du är överkänslig! Kompositfyllningar är också känsliga för påfrestningar, till exempel hårt tuggtryck, och kan precis som andra konstruktioner i munnen dra till sig plack (bakteriebeläggningar). De missfärgas med tiden, i synnerhet om du är rökare, men de går oftast att byta ut.
Hur går det till?
Innan kompositen stelnat är det formbart. De vanlig
•
Kompositer eller plastfyllningar härdas i allmänhet av en lampa med speciell våglängd. Nu har NIOM kommit ut med råd och rekommendationer för härdlampor och hur länge tandläkaren bör belysa fyllningen för effektiv härdning. Följs rekommendationerna minskar risken för skadliga monomerer och fyllningen blir hård och tät.
Lär känna din härdlampa är NIOM:s rekommendation till tandläkarna. I en ny rapport föreslås att härdlampans funktion och våglängd kontrolleras både vid köp och en tid efteråt. Dessutom bör tandläkaren anpassa tiden för belysning av fyllningen beroende på kliniska aspekter t ex hur långt ifrån fyllningen lampan hålls och i vilken vinkel belysningen sker.
Om längden eller vinkeln mellan härdlampan och fyllningens yta inte är enligt tillverkarens rekommendationer behövs ökad tid för att fyllningen ska härda ordentligt. Dessutom anser författarna till publikationen att själva lampan bör täckas med ett genomskinligt material för att den inte ska
•
Glasjonomera material
BAKGRUND
Glasjonomera material utvecklades på 1960-talet från silikatcementen och tillhör den större gruppen “polyalkeonatcement”. Till denna grupp hör även zinkpolykarboxylat, zinkglas och bioglas bland andra. Gemensamt för dessa material är att de partiklar som används i materialen är reaktiva, dvs. ytan reagerar med karboxylsyra i närvaro av vatten så att materialet härdas. En viktig beståndsdel är därför just vatten men det gäller endast det vatten som är tillsatt i materialet eller det som tas upp efter ljushärdning (resinbaserade glasjonomercement). Ett överskott leder till sämre härdning då materialet späs ut. Materialmässigt tillhör alltså glasjonomerer gruppen vattenbaserade cement och det gäller även de resinbaserade. Ordet ”cement” i detta sammanhang kan vara lite missvisande och beroende av viskositeten och fillerinnehållet kan deras användningsområde vara både som cement och/eller som fyllningsmaterial.
Glasjonomerer har en bra bindning till t