Hur kom digerdöden till
•
Forskningen rentvår råttan från all skuld till digerdöden
Den klassiska föreställningen om medeltidens stora pestepidemi, digerdöden, är att sjukdomen var böldpest som spreds av råttor, via loppor, till människor. Den bilden stämmer dock inte med verkligheten, enligt nya forskningsrön som därmed avlivar en sekelgammal myt.
När böldpesten bröt ut i Hongkong (som då var en engelsk koloni) 1894 utlöste händelsen panik i England. Mycket snabbt fanns en gemensam tysk-japansk forskningsexpedition under ledning av Robert Koch på plats för att fastställa orsakerna. Man befarade att det rörde sig om »den tredje pandemin«, som det gällde att sätta stopp för med alla medel innan den fick vidare spridning i hela världen. De tidigare pandemierna var den så kallade justinianska pesten på 500-talet och den medeltida pesten, digerdöden eller svarta döden, som levde kvar i Europa ända till 1700-talet.
Fransmännen ville inte vara sämre än tyskar och engelsmän i försöken att förebygga en pandemi. D
•
När digerdöden drabbade Sverige
Innan pesten kom, kom ryktet och skräcken som övergick i panik. De som kunde satte sig i säkerhet på annan ort. Svenskarna var varnade. Det fanns gott om omen och tecken i skyn för dem som kunde tolka dem. De andra behövde bara lyssna på flyktingarna från drabbade städer.
Bild: Devanath
På medeltiden kallades digerdöden vanligen för den stora döden eller svarta döden.
Från Kina via Krimhalvön till Europa
Digerdöden, den stora döden, utbröt i Kina 1333. Tolv år senare hade den nått Europa. Hit kom den efter strider mellan mongoler och kristna på Krimhalvön (i nuvarande Ukraina eller Ryssland - omtvistat vilket), då den mongoliske befälhavaren för första gången tillgrep biologisk krigföring. Hans kastmaskiner slungade in soldater och råttor som dött i pesten, in till den omringade staden Kaffa, en viktig station i handeln mellan Europa och Kina.
Sjukdomen hade spritts längs Sidenvägen österifrån. Mycket snart föll Kaffa och med skepp därif
•
Digerdöden
- Uppslagsordet ”Svarta döden” leder hit. För boken, se Svarta döden (bok).
Digerdöden, också kallad svarta döden eller den stora döden, var en zoonotiskpandemisk sjukdom under medeltiden som i genomsnitt dödade var tredje person i Europa. Den allmänt accepterade teorin är att digerdöden var ett mycket omfattande utbrott av pest.
Namnet "digerdöden" kommer från fornsvenskansdigher som betyder ’stor’, belagt första gången på en gotländsk grav från 1300- eller 1400-talet.[1] I andra delar av Europa benämns katastrofen ofta med en ordkombination som inkluderar ordet svart. Kanske syftade detta på någon av de fysiska förändringar som skedde efter att en person hade insjuknat – antingen på bölderna eller på fläckarna som kunde uppträda i ett senare stadium av sjukdomsförloppet.
Alla de tre formerna av pest – böldpest, lungpest och blodpest – förekom under digerdöden. Dödligheten i böldpest varierade mellan 30 och 70 procent medan de