Hur växer du flammande
•
Rosenstav, känd för sina fantastiska, spetsiga blomkolvar, är ett utmärkt val för den som vill tillföra en unik färgklick i trädgården. Denna fleråriga växt når en höjd av 50 till 80 cm och har blommor som kan variera i nyanser från vitt till rosa-lila. Förutom att vara en estetisk tillgång i trädgården är den även rik på nektar, vilket lockar både bin och fjärilar. Den passar perfekt i perennrabatter, stenpartier och som snittblomma, och ger charm åt vilken blomsteruppsättning som helst. Genom att investera i frön av Liatris spicata kan du njuta av dess unika dragningskraft i många år framöver.
Sådd
Rosenstav trivs bäst när fröna sås under lämpliga förhållanden. Det rekommenderas att försiktigt täcka fröna med ett lager jord för att skapa optimala förutsättningar för groning. Jorden bör vara väldränerad för att underlätta växtens utveckling.
Sådjup
Så rosenstavens frön på ett djup av cirka 0,5 cm. Detta djup säkerställer optimala förhållanden för groning och tillväxt av u
•
Texterna har vi saxat från Perennagruppens pressmeddelanden.
2001: Gråbladig ulleternell gör rabatten harmonisk
Ulleternell, Anaphalis triplinervis
Ulleternellens silvergrå toner harmoniserar väl med både starka färger och milda pasteller. De vita blommorna lyser under lång tid, växten är lättodlad och passar i de mest skiftande sammanhang. Bladverkets milda gråton ger lugn och stadga åt en plantering. Med sin mjukhet framhäver och förstärker ulleternellen de andra växternas färg och karaktär. Den har dessutom en fantastisk förmåga att jämka samman nyanser som annars skulle ha svårt att samsas.
Ulleternellen bildar ca 40 cm höga, runda plantor. Blomningstiden brukar anges som juli-augusti, men det är inte hela sanningen. Även om blommorna efterhand mörknar och mister en del av sin lyskraft, så sitter de kvar och pryder sin plats ända tills vintern står för dörren.
Soligt läge är bäst, men ulleternell klarar sig också där det är skugga en del av dagen. Favoritjorden är väldr
•
Flammande höstfärger
Bladens gröna klorofyll bryts ner, och dess rikliga innehåll av kväve och magnesium tas tillvara. Under allt det gröna döljs det gula färgämnet xanthofyll, som nu får chansen att visa upp sig. En del blad innehåller också karoten, samma ämne som ger moroten dess karakteristiska färg, och de kan även stoltsera med orange i höstskruden.
Vissa höstar lägger vi knappast märke till bladens färger, medan andra går till historien som färgsprakande skådespel. Bladfärgerna blir som mest iögonfallande, då soliga höstdagar med klar luft följs av kalla nätter. Om det sakta blir kallare, och dagarna är disiga, får många träd inga höstfärger alls. I storstäder som London, med luften fylld av föroreningar, blir effekten densamma. I tropikerna förekommer nästan aldrig att bladen ändrar färg.
I Sverige brukar småländska höglandet och fjällen få väldigt vackra höstfärger, medan kusttrakterna får nöja sig med en blygsammare färgvariation.
Eldigt rött
Vid låg temperatur blir b